Love is all - The Tallest Man on Earth
Usch.
Ikväll har det hänt något som aldrig får hända. Jag mår dåligt enda in i märgen. (jag mår bra och vill inte åka hem - oroa er inte.)
Idag hörde jag B och H prata om sin pappa i köket.
B: Dad is lazy..
H: you're realizing this now?
B: We're basically his slaves.
H: Yes. He hates us.
Här var jag tvungen att avbryta och säga Hey! Han är eran pappa, - han älskar er och vill bara erat bästa. Ni har mycket sysslor för att han vill att ni ska bli ansvarfulla, självständiga individer. (något i den stilen.)
Men innerst inne höll jag med dem lite, de gör väldigt mycket hemma och A spenderar väldigt sällan kvalitetstid med dem.
.
Det var en spänd kväll. A var på ganska dåligt humör. När det var läggdags var han tvungen att gå upp och säga åt dem att gå o lägga sig. När han kom ner igen hörde jag honom säga för sig själv;
- I hate my children.
.
Det gjorde så ont i mig att höra det. Jag vill bara gråta.
Jag tror att det är det absolut värsta jag någonsin hört någon säga. Jag är övertygad om att A älskar sina barn. Men fy fan. Man får inte ens tänka att man hatar sina barn. Någonsin. Jag får en klump i magen bara av att tänka på det.
Speciellt eftersom att A har tre helt fantastiska barn! De är en handfull - precis som alla andra barn - men de har så otroligt mycket hjärta och kärlek att ge av. De är roliga att vara med, de är smarta och kompetenta. De enda de vill är att någon ska älska dem. De har redan förlorat sin mor, de behöver sin far. Usch, det skär i mig.
Jag kan ju tänka mig att A har det otroligt jobbigt också - hans fru dog och lämnade honom med tre barn.
Det är en sån fruktansvärd situation.
.
Jag borde egentligen inte spekulera kring detta. Speciellt inte i en blogg..
Men det får mig att tänka på hur otroligt jag tacksam jag är över min egen familj - både den biologiska och de vänner jag räknar till min familj.
Gud vet att mitt liv inte har varit en dans på rosor, men jag har aldrig tvivlat faktumet på att mina föräldrar eller syskon älskar mig - och jag hoppas ni känner detsamma gentemot mig. Bara tanken på det får det att isa i magen på mig.
.
.
Saknar och älskar er massor. <3
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
v
fint med lite tyngd och djup i denna annars iofs eminenta blogg. saknar dig! <3
Karin
Fina, kloka Lina <3 De har tur som har dig där
Jenny
Karin är klok hon. Och du med.
