Man är alltid vackrast utan smink. - Smink är min stora hobby som bloggen egentligen är dedicerad till. Men just nu bor jag i England utanför Cambridge och jobbar som au pair. Så vi får se hur mycket sminkande det blir.

Halloween.

Det är halloween idag och vad vore halloween utan en halloweensminkning? I min värld finns det inte. Fick det finfina betyget "äckliga unge!" av min mor, det känns som ett bra betyg!

Jag upptäckte dock att det är mycket svårt att se vad man håller på med när man har tejpat för ena ögat med kirurgtejp och inte har några glasögon på sig.. Så detta kanske inte är den utlimata sminkningen att göra på sig själv.

"Dagens sminkning" var dock en smula lättare att göra på sig själv - dock utan glasögon. Överväger att skaffa linser så jag kan se direkt hur resultatet faktiskt blir!

Kollade på Easy A igår. Emma Stone är verkligen helt underbar! (för er som inte vet vem Emma Stone är så är hon även med i bl.a The Amazng Spiderman, The help, Zombieland och Crazy, stupid, love.) Hon håller snabbt på att bli en av mina favoriter bland skådespelerskor i den åldern!

I alla fall. I Easy A har Emma Stone lite sotiga ögon i en scen. Och som den fangirl jag är så gav detta inspiration till dagens sminkning. En mcket trevlig sminkning om jag får säga det själv - vilket jag såklart får, det är ju min blogg.

Till vardags föredrar jag att inte ha spciellt mycket smink under ögonen utan har begränsat sotningen till de övre ögonlocken. Stay classy liksom.

Bilderna är för övrigt tagna nu ikväll. Har alltså haft sminket sen tidig eftermiddag. (hade pyjamas på mig till ca 14 idag. Skönt med lov!) Sminkningen består bara av liquid eyeliner och min "Color 24hr tattoo" ögonskugga från Maybelline och skuggan har inte rört sig alls! Det är faktiskt ganska imponerande tycker jag, speciellt då jag har veckade ögonlock - där har skuggan en tendens att flytta sig.

Allt som allt; Nöjd chey!

Some nights - Fun.

Har ägnat eftermiddag åt kroppslig rekreaktion. Min kropp har fått utstå behandlingar av.. *räknar på fingrarna* sjutton (17!) olika sorters krämer, skrubbar, tvålar och hårprodukter! Detta exklusive dagens sminkning! De prdukterna ska vi inte ens börja fundera över..!

Men sen så mår jag som en prinsessa också! Jag har till och med målat tånaglarna!

Jag skulle tippa att jag är lika len som min systerdotter just nu. Nästan i alla fall.

Sen hade jag en brottningsmatch med mina ögonbryn. Mina ögonbryn är mitt största "problemområde". Jag blir tokig! Idag blev jag så arg när jag försökte måla dem att jag höll på att börja gråta. Jag kan verkligen inte hitta en riktigt bra metod för att måla dem! Jag har provat allt. Pennor, vax, skuggor, puder, concealers, highlighters - you name it. Jag får inte fason på dem! (jag har alltid ett som jävlas mer än det andra. Förr var det höger, nu är det vänster.)

Det slutade till slut med att jag fick tvätta bort allt och börja om. Efter en burdus behandling med pincetten så fick jag fason på det! Metod - Vax, skugga, puder, concealer och highlighter. Det ni! Värt det. Jag vann.

Närbilderna på sminkningen är faktiskt av vänster öga, så ta en extra titt på mitt besegrade ögonbryn. Jag vann.

Blend it, blend it. blend it. Mitt nya mantra när jag lägger ögonskugga. Jag är hemskt dålig på att blanda ut skuggorna i kanterna. Och det är egentligen A och O för att få ett snyggt resultat. Så det har jag övat idag. Resultatet blev ju rätt trevligt!

Mitt nästa projekt kommer bli att hitta en foundation som faktiskt matchar mitt ansikte! Denna är för gul. Min förra var för röd. Den innan det var för gul. Blandar jag dem så ser jag ut som en morot!

Jag hade en gång tiden en foundation som matchade mig. Den säljs inte längre. NOT WINNING.

Starships - Nicki Minaj

Peppen börjar komma tillbaka. Passionen för sminket och skapandet är starkare än någonsin. Starkare än någon annan känsla. Jag har aldrig känns passion som denna förut. Jag se aldrig vågat tillåta mig drömma på sättet jag gör nu. Att tro på min egen förmåga gör mig stark.
En vän, Drew, sa något väldigt klokt i helgen. Vi pratade om min dröm och jag sa att det är en bransch som är väldigt svår att ta sig igenom. Speciellt på den nivån där jag vill vara.
Han sa: "You don't have to be the best and push with everything you've got all the time. You just have to be better and push harder than everyone else."
Det finns mycket sanning i det. Jag behöver "bara" fortsätta när andra ger upp.

Idag är min sista måndag som au pair. Om exakt en vecka är jag på Stanstead just nu. Med mycket blandade känslor. Responsen jag har fått efter att jag bestämde mig för att åka hem har varit helt otrolig. Det har varit många kramar, löften och tårfyllda ögon.
Igår ta Mormor Jan armen om mig och sa: "Du är min tredje dotter. Min minsting."
På den nivån är det.
Och när jag berättar för folk att jag förhoppningsvis flyttar till London om ett par år så har nästan alla sagt att "om du behöver någonstans att bo så har vi ett rum över." Till och med min frisör sa detta!
Så ni kan förstå att jag har separationsångest. Jag har en familj och ett helt liv här.
Men det ska bli underbart att komma hem.

Träningen har legat på is de senaste veckorna. Jag känner hur kroppen protesterar, men jag kan inte förmå mig att träna nu. Ska ta ett sista avsked till gymmet i veckan. Men annars sparar jag den lilla energi jag har till att göra sminkningar och bara njuta av tiden jag har kvar här.

Casualty

Hittade idag inspiration mitt i Stora Deppen 2012 och testade för första gången att göra casualty! Har dock inga riktiga verktyg, men jag tog mig en bra bit med lim, toapapper, ögonskugga, läppstift och en lösnagel!

Two little boys had two little toys.

Jag känner att jag borde uppdatera er ang vad som händer i mitt liv just nu.

Jag har inte varit på topp på sistone, to say the least. Jag nådde gränsen av vad jag klarar av i fredags och "the botten is nådd". Jag bröt ihop, helt enkelt.

Efter att ha gråtit ut inför Kerry rådde hon mig att åka till läkarn. Läkarns preliminära diagnos är stressrelaterad depression. Jag ska tillbaka dit på torsdag och ta blodprover. Jag hoppas innerligt att det är något fysiskt - som kan rådas bot på snabbt.

Liksom blogginläggen så har mina bra dagar blivit färre och färre. Och stunderna som känns riktigt bra har blivit kortare.

Annars så går pendeln från "okej" till "miserabel". När det är som värst kommer jag inte ur sängen. Jag kan inte fokusera, jag orkar inte känna någonting - jag är bara tom. När det är som värst är jag ett skal av mig själv. Eller så är det en storm av känslor på insidan. Känslorna består av ångest och oro, som jag inte vet var den kommer ifrån.

Det är detta som är problemet. Jag vet inte var det kommer ifrån. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel. Och iom det så kan jag inte ställa det tillrätta. Jag vet inte vad jag ska göra för att hitta tillbaka till mig själv.

Jag känner fortfarande att den odödliga krigare inom min finns kvar. Hon är där och hon vill ut. Hon vill må bra, hon vill klara sig ur detta och framför allt - hon älskar sig själv. Men det är något som jobbar mot allt detta som krigaren är och vill åstadkomma. Något som har växt sig starkare. Detta något börjar ta över. Så krigaren behöver hjälp utifrån.

Ni kan inte förstå responsen jag har fått från denna underbara familj! När jag bröt ihop var jag redo att packa mina väskor och gråtande kasta mig på ett plan hem till Sverige. Det var vad jag väntade mig. Men så blev det inte. Istället blev jag omfamnad av kärlek och förståelse. För de vet vad det är vad jag går igenom. Både Andy och Kerry har varit i detta träsk och trampat.

Istället för att be mig åka hem och ta hand om mig (som många hade gjort, vilket är helt förståeligt) så vill de ge mig tid att läka. Att jag ska stanna här. Att de ska få ta hand om mig som jag har tagit hand om dem. För jag är en del av denna familj och de älskar mig.

De vill ge mig en chans. En chans att göra det som är rätt för mig - oavsett vad det innebär.

Jag är inne på obruten mark nu. Ett område jag inte förstår och inte kan kontrollera. Jag försöker ta en dag i taget och hoppas att jag en morgon ska vakna upp ur mardrömmen jag just nu befinner mig i. Det svåra är som sagt att inte veta. Att inte veta vad som orsakar detta tillstånd. Och att inte kunna kontrollera när jag går från okej till miserabel. För det vänder fort. Jag kan inte se när det kommer och inte heller hur länge det kommer vara.

Jag är väldigt skör och kan endast befinna mig i ögonblicket jag är i just nu. Jag känner mig lite som en börda. En börda för familjen här, en börda för familjen där hemma och på ett sätt även som en börda för mig själv. Jag vet att detta är en känsla jag måste skaka av mig och våga lita på att människor vill hjälpa mig. Men det är svårt när jag har hjärntvättat mig själv in i att tro att ensam är stark. Att jag ska vara oberoende av andra människor. Att den enda jag kan lita på är jag själv.

Nu kan jag inte lita på mig själv längre. Så därför måste jag försöka lita på andra. Men det kommer inte naturligt och det är inte lätt.

Slutligen vill jag säga att ni får vara oroliga - för det är jag. Men jag vill lägga tyngd i att ni behöver inte vara oroliga över att jag ska skada mig själv. Jag har aldrig varit självdestruktiv - det älskar jag mig själv och min kropp alldeles för mycket för. Jag är inte svag i det avseendet, men just nu är jag svag och det måste jag erkänna för mig själv och för er andra.

Krigaren finns här. Hon är inte besegrad och hon kommer komma tillbaka.

"Finns det liv är det aldrig för sent."

Somebody that I used to know - Gotye.

Känner att jag är inne i en svacka just nu. Har varken tränat eller ätit bra de senaste dagarna. Men det tog jag igen idag på gymmet. Med besked! Maxade bröst, axlar och biceps. Körde mage och ben också, bara för att det var roligt. Har ätit bra också.

Det finns dock ingen mat i huset! Eller rättare sagt; Det finns varken mjölk eller kaffe!! Har inte funnits mjölk sen förra veckan så det har inte blivit något protein för min del. Och kaffet tog slut imorse. Fyfan.

Detta är iaf dagsformen.

Jag har ju nämt att jag har skaffat mig lite ryggrad. Och nu har jag satt den på prov!

Jobbade i lördags och Andy har sagt att jag antingen kan ta pengarna för en extra dag, eller vara ledig en dag mitt i veckan. Jag har alltid valt pengarna förut men denna vecka kände jag att nej, jag vill vara ledig. Så jag vågade mig på att fråga om jag kan vara ledig på torsdag!

Föreställ er min förskräckelse när jag insåg att jag inte skulle så skäll för att jag frågade om något! 0.O

Och de sa att det gick bra!! Så nu kommer jag vara ledig torsdag, fredag, lördag, söndag OCH måndag!! Vet ni hur underbart det känns?! Sen att pappa och Madde kommer på fredag känns så underbart och fantastiskt att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen!

Synd bara att vi är inne i värsta regnperioden just nu och det ska regna hela helgen.. Men det gör ingenting!

Så vad ska jag göra på min lediga torsdag?! 1. GYMMA!!!! I typ 3 timmar och inte känna någon som helst tidspress! Och innan det, VET ni vad jag ska göra då? Jag är så äckligt, löjligt peppad.

Filmen jag har väntat på sen Thor kom ut! (Vilket var ganska exakt ett år sen - jag bodde fortfarande i Skövde.)

THE AVENGERS!!!

Den har premiär här på torsdag och på fredag i Sverige. Och den har just nu 9.0 på imdb! En superhjältefilm med 9.0! DET NI! (fast det är ju bara preview-nördar som har röstat än så länge.) Vet ett gäng som såg förhandsvisningen i Sthlm igår och de sa att den var helt fantastisk.

Så jag har stora förväntningar nu!

Det är så mycket bra filmer på gång nu! Vilket är sådär iom att det är ganska dyrt att gå på bio.. Men fan, det får man väl ta! Funderar på att se 21 Jump Street ikväll eller imorgon. Sista visningarna. Den har gått på bio här sen 16 Mars och jag har tänkt se den flera gånger men valt andra istället. Nu har jag dock hört så mycket gott om den att jag måste nog passa på.

Vi får se hur det blir och hur det går med allt! ;)

Time - Theme from Inception by Hans Zimmer.

Mycket riktigt så vill min bakdel avgå från min kropp idag. Är dock tacksam över att framsida lår inte tagit så mkt stryk. Livet blir lättare så iom att man kan sätta sig ner någorlunda kontrollerat osv.

Var ju mindre peppad på att pallra mig till gymmet imorse pga bakvärk. Skulle köra rygg och axlar. Blev lite av allt - förutom ben då så klart.

Insåg att jag har varit lite mesig på sistone när det gäller vikter. Eller snarare, jag har inte fattat själv att jag har blivit starkare och har fortsatt med lätta vikter. Så idag slängde jag på lite tyngre vikter - för tungt ibland, men förhoppningsvis ger det mer resultat.

Ljuset inne på gymmet är så otroligt smickrande att man måste ta spännisbilder därinne. (som tur var så var det bara en person till inne på gymmet och han såg inte mig) Fick en bild på min nyfunna triceps. Jag är så otroligt lycklig att ni kan inte fatta. Triceps är min absoluta favoritmuskel, tycker den är så otroligt fin! Och att jag nu har börjat odla en alldeles egen är en riktig sporre för mig. Även fast jag hatar att träna den. Det gör så ont.. xD

Jag börjar få en riktigt trevligt muskulös kropp nu tycker jag. Känner mig stark och på väg mot ett riktigt bra ställe. Borde lägga mer krut på att minska fettprocenten, men det tar ju sån tid. Så jag tror jag filar vidare som jag gör nu. Att lägga om kosten mer än så här får bli ett senare projekt - typ när jag kommer hem och kan kontrollera det där själv. Då blir det "ren mat" för hela slanten! Är himla peppad på det!

Pratade med en tweep om min kropp.

Jag har alltid sagt att jag lätt bygger stora muskler, något som jag har bevisat är sant. Vi pratade om hur stark jag egentligen skulle kunna bli. Jag har funderat på detta ett tag.

Undra hur muskulös jag skulle kunna bli innan det inte går att bygga större och starkare muskler. Jag tror att jag skulle kunna bli väldigt stor för att vara tjej! Hell, jag är redan väldigt stor för att vara tjej och det känns som att jag bara har skrapat lite på ytan än så längre. Som att jag har mycket, mycket kvar att ge.

Jag vet inte om jag skulle vilja maxa alla kroppens muskler, för jag tror att jag skulle bli så stor att det inte är snyggt, men det skulle vara spännande att se var gränsen går.

Om jag skulle träna med PT för att verkligen få ut så mycket som är fyskiskt möjligt av min kropp utan att ta några preparat.. För jag skulle inte våga mig på det själv, är alldeles för rädd för att göra fel och dra på mig skador.

Det skulle ju såklart få bli ett senare projekt men det är spännande att tänka på.

Summa summarum: Kroppen känns BRA! Riktigt bra!

Jag har kommit in i den här nya livsstilen nu känner jag. Det finns inget tvivel om att jag inte kommer fortsätta. Detta är den jag är nu. Och det känns som att det bara har börjat! :)

Scorponok - Theme from Transformers by Steve Jablonsky

Har en stark känsla av att jag imorgon kommer ångra dagens gympass. Ännu mer på torsdag antagligen. Benpass idag.. Satte ihop ett program igårkväll och jag insåg redan då att om det görs rätt kommer det ta ordentligt! Och det gjorde det. 390 repetitioner, 24 sets, 8 olika övningar. Alla med fokus på rumpa och ben.

Det tog mig 75 minuter att ta mig igenom hela programmet. Och då gjorde jag de flesta övningar helt utan vikter. Det var jobbigt!

Men man känner sig bra mäktig när man är klar!

Det är mycket som händer på träningsfronten just nu. Jag är så otroligt peppad och inspirerad! Jag har äntligen vågat sätta ett mål. Har inte vågat göra det innan. För har man ett mål så finns det en risk att misslyckas och det finns ingenting som jag är mer rädd för. Att misslyckas är att svika sig själv. Och att försöka innebär en risk för misslyckande. Därför är det säkrast att inte försöka alls.

Ungefär så har jag resonerat i hela mitt liv. Så har jag fungerat - fullständigt lamslagen av rädsla. Fram till nu.

Jag skrev häromdagen om att jag har hittat en inre styrka. Ett mod. Jag vågar numera ha mål, jag vågar drömma och jag vågar ställa krav!

Jag var ute och gick igår och funderade över framtiden. Och jag insåg att det finns så otroligt mycket jag vill göra! Som jag tidigare har ansett mig inte klara av pga bristande fysik. Tyngden låg på friluftsliv. Jag älskar att vara ute, speciellt i skogen! Det har jag alltid gjort. Klättra i träd, bestiga berg, vada genom bäckar - allt sånt. När gjorde jag frivilligt det sist?

Jag har begränsat mig själv till den grad att jag inte vågar gå ut i skogen längre. Det kan vara för jobbigt. Man måste ju lyfta på fötterna.

Igår när jag var ute och funderade kring detta fick jag ett sånt otroligt sug efter naturen att jag trodde jag skulle krevera. Att ge sig ut i skogen och kliva över stock och sten. Jag ville klättra uppför "berget" vid Molnbyggen tillsammans med Lollo. Det gjorde vi ett par gången när vi var yngre. Och jag kommer ihåg att det var skitjobbigt, för det är brant! Men det var ju så himla roligt!

Att njuta av fysiskt utmattning i frisk luft kan ju vara det härligaste som finns.

Det är lite utav mitt mål med det här projektet. Att kunna göra allt det där som jag sagt åt mig själv att jag inte klarar av. Springa hinderbanor. Klättra klättervägg. Stå på händer! (det har jag aldrig kunnat i hela mitt liv.) Att göra allt det där utan att misslyckas pga att jag inte är tillräckligt vältränad.

Så nu jävlar.

Take care - Rihanna ft. Drake

Har haft en helt awesome helg! Gjorde superbra pass på gymmet både lördag och söndag med skivstång och fria vikter. Har jobbat igenom hela kroppen ordentlig och är riktigt mör idag. Precis lagom! Inte så att jag inte kan röra mig men det känns hela tiden. Precis som det ska vara!

Fick tips av en cirkusartist jag känner genom twitter om en abs-video från P90X. 20 minuter 360st rörelser abs och core. Gjorde den för cirka en timme sen trots träningvärk från igår och den brände rätt bra! I love it!

Det verkar som att jag har tappat volym i musklerna senaste tiden men jag har uppenbarligen lika mycket styrka i dem - vilket är gött.

Köpte nytt protein i helgen också, fick en gryym deal. Nästan två kilo för ca 400 spänn! Så jäkla värt!

Blir nog en powerwalk eller löptur ikväll och imorgon blir det gym igen! För imorgon är alla kidsen tillbaka i skolan. Yaay! Tommy är dock den enda som är hemma idag så det är rätt ok. Joseph är här och leker med honom.

Iaf. Helgen. Förutom träningen så åkte jag till Cambridge på lördagen med Agnes, Anna och Otti. Insåg att jag inte har träffat dem sen innan jul! Det är lite galet vad fort det gått. Agnes åker tillbaka till Transsylvanien om tre veckor. Så det var ju bra att jag fick träffa henne igen. Det hade varit lite snopet annars.

Vi gick iaf en guidad tur runt Cambrigde och kollade in de största collegen och lite sånt. Himla mysigt! Och det var väl på tiden att jag gjorde lite ordentlig sightseeing! Har ju fasen inte sett något alls av detta landet förutom typ gymmet.

Jag och Anna pratade om att åka till Stonehenge snart. Då tänkte jag passa på att besöka katedralen i Salisbury också. Dream come true. ;) Jag och Carina har också pratat om att åka till Hellens Manor. Det är ganska exakt 8 år sen jag var där och bestämde mig för att jag en dag skulle bo i England.

Efter att vi varit i Cambs åkte jag till St Ives och hängde med Carina. Vi kollade på Transformers. Hon har inte sett dem..! Jag satt och dirigerade filmmusiken.

Gymmade igår förmiddag sen åkte jag och Carina till Hungtingdon och såg Battlefield. Hade blivit varnad av viktorjerner.wordpress.com (ännu en person jag är bekant med över twitter) att den inte var speciellt imponerande men jag gillar ju filmer som typ Transformers. Tyvärr hade Viktor rätt. För mycket rätt. Filmen var inte direkt dålig men snark vad man hade sett den förut. TRIST!

Åkte tillbaka med Carina till St Ives och brände ensam tillbaka till Cineworld. Hade bestämt mig för att se The Cabin in the Woods. Skräckfilm som beskrivs med "You think you know the story. Think again." Efter att ha sett några trailers för filmen så var jag halvdepp. Men fick uppmuntran av Viktor att se den. De han hade pratat med sa att den var över förväntan. Och den har just nu 7,9 på imdb.

Oh. My. GOD!

Vilken jävla film! En av de mest underhållande filmerna jag sett någonsin tror jag! Den kanske inte var så himla läskig-läskig men den var så enormt bra! Och "you think you know the story - think again" stämmer till 100%! Den är helt otrolig! Wow.

Tyvärr kommer filmen inte släppas på bio i Sverige. Fattar inte varför.. för jag tror att den svenska publiken skulle älska den! Om man har sett en del skräck och gillar filmer när man fascinerat sitter och tänker "..vänta nu.. hur.. men.. Alltså VA?!" så rekommenderar jag The Cabin in the Woods. Jag är imponerad. (Och Chris Hemsworth är så sjukt snygg.)

När den släpps på DVD. Se den! Madelene, du kommer ÄLSKA den!

I.o.m att det är måndag så har jag tagit bilder idag också. Är lite besviken över att det inte syns hur mycket muskler jag faktiskt har byggt.. Tror det delvis beror på att förgående överkroppsbilder har varit lite föör bra. Och att dessa är dåliga. För jag tycker inte det syns så mycket skillnad när man jämför bilderna. Men skillnad är det. (och jag har rakat armhålorna. Det är ludd från min svarta tröja.. )

(detta är för övrigt mitt "Jävlar anamma-ansikte". Farligt va?

Jag trooor inte mina armar är såhär stora. För detta ser lite tokigt ut tycker jag..

Jaja. Jag kämpar vidare.

Killing in the name of - Rage against the machine.

Det har hänt något i mig på sistone. Inne i mitt huvud. Jag känner varje dag hur jag förändras mer och mer som person. Den Lina som ni känner och älskar håller på att göras om och bytas ut. Till det bättre - för min egen skull.

Jag har hittat något i mig som jag inte har haft förut.

En glöd, en gnista, rent av en ilska - lite jävlar anamma helt enkelt!

Jävlar anamma.

Det är något jag inte har haft förut. Inte i något avseende. Jag har aldrig haft speciellt mycket ryggrad - jag har alltid varit lite av en fegis som ger upp när det blir jobbigt. Men inte nu längre.

Jag har hittat en inre styrka som jag inte visste att jag besatt. Jag kan bara likna den vid jävlar anamma. För det är så jag känner. Nu jävlar! Nu är det slut på fjanteriet. No more.

“When you push someone too far, they will eventually push back and they push hard.”

Lite så känner jag inför livet just nu. Det är dags att trycka tillbaka! Det handlar inte bara om träningen och relationer utan om en syn på livet i helhet. Jag är så trött på att vara snäll och försynt. Jag är trött på att vara till lags och att göra saker för någon annans skull utan att ifrågasätta.

Jag vet att det är en av mina bästa kvaliteter. Att vara flexibel, spontan och finnas där för någon som behöver mig. Men det måste finnas en gräns.

Jag är inte ute efter att bli en hårdnackad bitch på något vis. Jag är bara trött på skådespelet och att inte våga ta för mig.

Jag gör härmed revolt. Det måste bli ändring nu och det är inte en dag för tidigt. Se upp livet - gör plats, för fan, för nu kommer jag. Och jag är fylld av jävlar anamma!

"Ingen minns en fegis."

Teardrop - Massive Attack

Jag är så otroligt peppad på framtiden! Speciellt "projektmässigt".

Att kunna lägga upp träningen ordentligt, bestämma själv vad för mat som ska finnas i kylen och allt sånt. Känner mig ganska begränsad här.

Är grymt sugen på att testa P90X och Insanity. De ska vara bland de värsta "hemma-träningsprogram" som finns på marknaden. Så jag vill ju självklart utsätta mig för det. ;)

Det finns så mycket inspirerande hemma-workouts att tillgå. JAG VILL! Men känner mig som sagt lite begränsad här. Stoppar inte gärna in en Insanity i DVDn i vardagsrummet liksom..
Visst, jag kanske använder det som en undanflykt - men iom hur mycket jag tränar ändå så tycker jag att det är okej.

Känner mig lite fånig.. för jag tycker folk som lägger upp sånt här är lite fåniga.. men jag har en hel mapp med inspirationsbilder i datorn. För att påminna mig om hur jag kan se ut - hur jag ska se ut! Någon gång i framtiden. Typ om två år kanske.

Som sagt, detta är inget jag förväntar mig kunna göra på ett par månader. Detta är en helt ny livsåskådning. Det får ta tid - det ska ta tid!

Detta är - helt seriöst - kroppen jag är ute efter. Jag tycker hon ser helt fantastisk ut! No joke. Jag vill inte bli smal, slät och mjuk. Jag vill ska bli hård, stark och frisk! Jag vill ha en kropp som ska hålla. Som inte bara ser fantastisk ut, utan som även funkar i alla lägen!

Det är mitt mål. Sen tycker jag ju att det är snyggt med muskler också.
Strong is the new skinny.

Jag vet att det finns folk som nu tänker "Alltså, det där kommer ju aldrig gå. Det är ju kul att du har ett mål. Men det där är ju inte realistiskt. Så kommer du aldrig kunna se ut." och liknande.

Till er har jag bara en sak att säga:

Ta er i arslet och håll käften!

Jag kommer se ut så här en dag. Fast ja, lite modifierat iom att alla byggda på olika sätt. Men annars. Jag kommer få slita hund - det är jag väl medveten om. Det är inget som sker över kort tid. Och man måste hela tiden underhålla det. Det vet jag också.

Men vet ni? Det är jag villig att göra. Det ska jag göra.

Visste ni att både Jennifer Nicole Lee och Jillian Michaels har varit överviktiga?

Nu ser de ut såhär:

Jag har bestämt mig. Jag ska bli en av de där personerna som andra hämtar inspiration från. Sen vad ni tycker och tänker som går i negativa banor skiter jag fulla fan i. Jag bryr mig helt ärligt inte ett dugg om era åsikter.

Det är min kropp och det finns ingenting ohälsosamt över en kropp som ser ut så här. En sån här kropp får man inte genom att svälta sig eller hålla sig med dåliga matvanor. Eller, det kanske skulle kunna funka ett tag. Men det är inte vägen jag tänker gå.

Vad kan vara viktigare än att ta hand om sin kropp? Man ska ju trots allt dras med den resten av livet.

Fitnessfighten är alltså i full gång. Och det kommer den fortsätta vara. Resten av livet. Jag har haft 20 år av lättja och skygglappar. Nu är det slut på det.

"Be the best you you can be." ;)

PUSS PÅ ER!!

(jag orkar inte ens skriva om au pair-livet just nu. Men jag drömmer om dagen då jag sitter på ett plan på väg till Sverige igen. Det ska ni veta.)

Sverigetrotters - Afasi & Filthy

Varning för träningsinlägg med bildbomb! ;)

(sov 4 timmar inatt. Borde verkligen inte vara vaken nu, så ha överssende med stavningar och typo's)
Jag har på sistone upptäckt att något har hänt med kroppen. Kläderna sitter inte som de ska längre! Byxorna hänger i rumpa och topparna pösar sig. På kommande bilder har jag de kläder på mig som är de tajtaste jag har. Den svarta t-shirten påförsta bilden har jag fått lov att hålla i för att den ska ge en någorlunda överensstämamnde bild.

Fick ju veta härom dagen att jag gått ner sju kilo! Jag förstår inte hur det är möjligt - men det är det nog. Har även minskat ca 6 cm i midjan. Mäter alla möjliga håll och kanter kontunuerligt och det händer saker överallt.

I alla fall.

Tog bilder iaf och jag fick världens chock! Jag har nästan svårt att se mig själv i dessa bilder för jag kan inte få in i mitt huvud att kroppen förändras.

Största chocken är mina lår. Jag vet inte vad som har hänt!

Jag ska visa vad jag pratar om.

Det är svårt för mig att få en korrekt bild av var och vad som har hänt. För jag har igen klar bild över hur jag egentligen såg ut innan jag började med det här "projektet". Helkroppsbilder är sällsynta i min värld. Och vi har inga helkroppsspeglar i det här huset.

Nu till två bilder som gör att det blir tilt i min hjärna.

Jag vill komma på orsaker till att de ser ut som de gör - för jag kan ju inte se ut så där! Jag ser ju typ.. slank ut. Vinklar, ljus, kläderna sitter på ett smickrande sätt, osv, osv. Jag vet inte varför min hjärna säger detta till mig. Jag tror det är för att jag inte vill inse att jag levt i förnekelse i hela mitt liv. Jag kanske inte är "den där stora tjejen" trots allt. Lite identitetskris över det hela. (svammel uppstår vid övertrötthet)

Sista bilden är "den värsta". Var fan är mina ben?! Var är mina "ridbyxlår"? Detta kan väl inte vara bilder av min kropp?

Nu låter det som att jag tror att jag har blivit värsta spinkisen. Det tror jag inte och det har jag inte. Jag har fortfarande vader på 43 cm. ;) Men det är som att en glödlampa har tänts i min hjärna. Min kropp förändras. På riktigt! Och jag hänger inte riktigt med. Jag kan inte riktigt tro mina ögon helt enkelt. "Det måste vara något lurt med dessa bilder." "Måttbandet och vågen kan inte stämma." "Något stämmer inte."
Varför har jag dessa tankar? På ett sätt "vill" jag att inte att man ska se någon skillnad. För om jag skulle lyckas med detta nu. Om jag skulle lyckas bli "fit" så betyder det att jag har misslyckats med det innan.

Det ska inte vara så här lätt att förändra något som jag alltid har identifierat mig med. Vem är jag utan min stora kropp? Och varför har jag inte gjort något åt detta innan om det är så här lätt?

Som sagt. Lite identitetskris över det hela.

Och sömnbristen har inte gjort detta inlägg en tjänst. Svamlet är ett faktum.

Iaf. Varsågod för info, osv. Som vi skulle sagt på twitter. Nu ska jag avgå.

GODNATT

Jobb - Afasi & Filthy

Det har varit gnäll på att bloggen har invecklats till någon sorts träningblogg. (ja Jens, blicken är fäst på dig.) Träningen har gått såådäär på sistone. Har blivit lite sporadisk löpning, men det är nog en vecka sen jag var på gymmet senast. Eller längre.. Minns inte.

Kidsen har ju påsklov nu, sista veckan börjar imorgon. Har inget speciellt planerat. Förutom att Hannah och Benji vill se The Hunger Games på bio. Jag har redan sett den en gång men ser den gärna igen.

Såg för övrigt Best Exotic Marigold Hotel idag. Mysfilm. Ingen ungdomsfilm direkt kanske ;) Men Judi Dench, Maggie Smith och Bill Nighy - hur fel kan det bli? Inte speciellt.

Jag, Hannah och Tommy såg We bought a zoo i veckan. Otroligt fin film! Men lite jobbigt att grundpelaren i historien var att barnens mamma hade dött..

Till något roligare. Smink.

Har satt mig på god fot med butikchefen på Kicks största butik i Stockholm - Hallah! Ville bara skryta lite om det. Smink till Lina i sommar, yesbox.

I alla fall.

Har haft en väldigt osminkad vår. Har inte orkat bry mig och varit extremt oinspirerad att göra något annat än röda läppar och kajal med vinge. Men nu har jag gjort två sminkningar på kort tid.

Denna var ganska mycket mörkare i verkligheten. Men det är svårt att få bra bilder när det är mörk ute..

Idag har jag rockat lite påskkänsla. Observera att min ögonfärg på något vis anpassar sig efter färgerna i de olika sminkningarna. Det är lite häftigt tycker jag. Ni kan hädanefter kalla mig för Kameleonten. Approved.

Annars då? Har extrem hemlängtan. Det har gått tungt ett tag nu. Ingenting händer, jag hatar att stå och trampa på samma ställe utan att ha en plan. Ett personlighetsdrag som jag tror jag fått från min kära far. Jag måste bli bättre på att härda ut och gilla läget. Men rastlös blir man. Och då blir jag lätt tungsint.

Något jag råder bot på med träning eller smink. Träningen har den bästa och längst ihållande effekten. Så jag får nog ta o pallra mig till gymmet igen med start nästa helg - om jag inte ska till Birmingham. Eller London och träffa en kompis från twitter.. Hinner inte gymma i veckorna nu när det är lov då jag jobbar 7-19.

Har förresten gått ner i vikt. 7 kilo verkar det som. Det känns ju trevligt! Men jag vet inte riktigt om jag känner mig så annorlunda. Vilket är trist. Har blivit ganska självkritisk av allt tränande. Har fått en klar bild av hur jag vill att mi kropp ska se ut. Om jag någon gång når det målet får vi se. Kommer nog dock aldrig gå tillbaka till hur jag levde förr.
Rom byggdes inte på en dag, mina vänner. Vi får helt enkelt se. Vem vet, man kan ju vakna upp död imorgon. ;)

Godnatt!

Just for now - Imogen heap

Har haft en dålig vecka. Grymt opeppad. Men det börjar kännas bättre.

Gjorde en lite skillad bild i paint för att peppa mig själv. Kan funka.

Det går inte fort. Men det går iaf framåt.

Måndag.

Idag vill jag inte vara au pair. Jag vill inte umgås med familjen. Jag vill inte göra mina sysslor. Jag vill inte få kidsen att göra sina sysslor.
Idag vill jag ha en egen lägenhet i Örnsköldsvik. Jag vill handla min egna mat - efter vad jag vill äta. Jag vill prata svenska. Jag plugga ämnen som har med friskvård att göra.
Jag är så enormt peppad på att söka SPA-programmet. Har läst på om det och det verkar vara en utbildning med gott rykte. Har kollat igenom kursplaner och scheman och allt låter så otroligt intressant! Det är en mix av allt verkligen. Känns så otroligt kul! Fem månader måste jag hålla ut.
Jag har nu gjort halvtid här i England. Det känns som att det har gått otroligt snabbt men också hemskt långsamt! Är det verkligen bara nästan fem månader sen jag lämnade Sverige? Och var jag verkligen hemma för två futtiga månader sen? Känns väldigt långt bort.

Jag tror jag kan tacka träningen för att jag behåller sansen här. Jag tror inte jag skulle klara av att vara kvar om jag inte tränade så mycket som jag gör. Jag får ta ut frustration när jag tränar styrka och jag rensar skallen när jag springer. När jag springer orkar jag inte tänka på något annat än just löpningen. Det är det som är det fina med löpning. Man måste fokusera på varje steg man tar och kan därmed inte tänka på saker som annars snurrar runt, runt i en evighet.

Hade ett riktigt bra pass på gymmet idag. Rygg, axlar, bröst och armar. Jag hatälskar att köra överkropp. Jag hatar det för det är så groteskt jobbigt, men det är också anledningen till att jag älskar det. I.o.m att jag är så otränat i de musklerna så ser man skillnaden otroligt snabbt. Och känner den.
Jag känner dock att jag börjar nå ett vägskäl. Jag måste nu ta ställning till om jag ska börja köra på allvar eller om jag ska fortsätta på halvfart. För jag lägger så otroligt mycket tid på träningen just nu - och det är helt fantastiskt! Inte en enda gång har jag känt att jag måste släpa mig själv till gymmet eller ut i skogen för en löptur. Jag tycker ju det är så himla roligt!
Men det känns onödigt att lägga så mycket tid och själ i något som jag inte gör till 100%. Jag skulle kunna vara mycket effektivare i träningen. Pusha mig hårdare på gymmet och springa längre och fortare. Träningen kan alltså effektiviseras. Men det som jag verkligen skulle behöva lägga krut på är maten. Jag åt väldigt duktigt förra veckan. Mycket protein och lite fett och kolhydrater. Det är inte så rolig kost men den ger fantastiska resultat. Firade mina framgångar med lite choklad och vin i helgen. Där gick jag på pumpen direkt. Har nu ätit godis både söndag och idag. Intalade mig att de var okej igår för jag var på bio. (såg The Raven, riktigt bra film! 7 av 10!) Så igår var nästan okej. Men idag. Jag har inga ursäkter för idag. FY MIG!! Åt en sån himla bra lunch och sen kom kolhydratsmonstret som ett brev på posten.
Jag har börjat se mig lite som en missbrukare när det gäller socker. Jag måste ha en noll-tolerans mot det. "En gång, ingen gång" funkar inte. Snöbollseffekten är ett faktum om jag så mycket som luktar på godis.
Skärpning på den fronten!
Har kontakt med tre fantastiskt fina och duktiga killar just nu som peppar mig med detta - och get this: Alla tre heter Carl! Vad är oddsen?!
En militär, en amerikansk fotbollsspelare och en vanlig gymkille. De är väldigt bra att ha! Twitter är ett underbart forum ;)
Har iofs kontakt med en hel hög andra människor också - som inte heter Carl - som hjälper mig med allt möjligt.
Bland annat en kille som är otrolig på dåliga ordvitsar! Han är enormt rolig! Och sjukt random grej, han bor i Nyköping. I Brandkärr! Vad är oddsen?!
Världen är bra liten alltså.

Slänger in en bild från dagens gympass. Här körde jag rygg och mage. Jag har förälskat mig en pilatesboll. Vi har härliga stunder tillsammans.
Jag kom på att jag inte har visar hur jag numera ser ut i kläder. Ni får ju bara se mig halvnaken hela tiden. Det är ju i kläder som den största skillnaden syns!
Jag ska fixa det. :)

Puss och kram!

Och en bild på min lunch blev det visst.
Äggröra, paprika, svamp, keso och melon. :)

Reign over me.

ÄR så sjukt nöjd!

Har på sistone haft en liten gnagande känsla att inget händer på varken vågen eller måttbandet. Jag kämpar mest på för att kroppen känns och ser bra ut.

Men idag fick jag det på papper. Mätte fettprocent på gymmet. Jag har minskat 3,6% i fett! Hells to the yes!

Så nu jävlar.

Körde rygg och armar på gymmet, gjorde mätningen efteråt. Blev så peppad att jag stack ut och sprang en sväng.

Åt finfin middag utan kolhydrater och unnar mig nu ett glas rödvin. Det är jag värd!

Ska kolla på Reign over me och ha gråtkalas.

Puss i ljumsken!

Soul meets body - Death Cab for Cutie

Ursäkta kommande språkbruk.

FUCK YEAH, mina vänner, fuck yeah!
Kroppen känns så grymt bra just nu! Jag känner mig som en riktig krigare! Hade den sjukaste upplevelsen imorse. Tittade mig i spegeln och stod och spände mig lite - som man gör när en spegel är i närheten - och jag insåg att jag kunde se skillnad på min bicep från bilden jag tog i måndags!! Antingen så har fettprocenten blivit lägre, eller så har muskeln blivit större. Jag stod mest och gapade och funderade på om det var ljuset. Men nej. Bicepen har fortsatt se annorlunda ut under dagen. Tog en bild av mina axlar som jag tänker lägga upp. Tycker bilden i sig är snygg. Jag blir väldigt glad av den.
Det händer grejer i kroppen just nu och fort går det!

Stack ut och sprang intervaller efter frukost. Kroppen var tröött efter gårdagens gym. Det var tunga ben! Men jag kämpade på bra! 4,5k fick jag in på 35 min. Blandad löpning och powerwalk.
Känner mig riktigt nöjd med det. :)

Känner dock att jag inte har ätit så bra idag. Det har blivit många kalorier - även om det mestadels bestått av protein. Men det är fredag så det är okej. :)
Så länge jag håller mig borta från snabba kolhydrater så är det mesta okej. Följer ju ingen direkt matplan. Jag tror det är en bra idé faktiskt. Jag räknar inte kalorier, jag slipper allt det där. Det enda jag gör just nu är att jag tänker efter. Jag äter medvetet. Jag vet vad som är nyttigt och vad som inte är det. Det onyttiga väljer jag helt enkelt bort. Jag tror det för mig är det smartaste sättet att gå till väga. För jag måste ändra hela mitt tänk. Om jag följde en strikt dietplan så skulle jag gå tillbaka till att äta dåliga saker när den var klar. Och det är inte vad jag är ute efter. Jag vill inte jojobanta, jag vill inte ha en quickfix. Jag vill ändra min livsstil till något bestående ch det tror jag att jag gör genom att låta mig själv tänka och aktivt välja att vara nyttig.

Jobbar imorgon. Men jag tror det bara är fram till strax efter lunch, det var det förra gången jag jobbade helg. Funderar på om det ska bli gym imorgon då. Men jag vill inte ha gympassen för tätt. Så det kanske blir löpning. Eller rent av en powerwalk. Vi får se helt enkelt. En dag i taget. :)

Fight hard - Deepforces

Vaknade med världens ryck imorse! Iphonen hade dött under natten. Det var som om mitt undermedvetna visste om det - iphonen är min väckarklocka. Slog på datorn i panik men klockan var bara 5.45. Laddade telefonen och dog i sängen.
Det är det dummaste man kan göra. Jag var helt förstörd när klockan ringde en timme senare.

Men det märks att jag har börjat träna igen. Sprang runt som en positiv duracellkanin efter att jag fått i mig min numera sedvanliga frukost. Havregrynsgröt, juice, kaffe och en proteinshake. Stå mig otroligt bra på det!
Packade Harrys lunch, kastade ner honom i vagnen (not really), tog Tommy i handen och dundrade iväg till skolorna. När jag lämnat av Harry kände jag mig som Mel Gibson i Braveheart: FREEDOM!

Brände iväg till gymmet. Spenderade en mycket effektiv timme i "svettgymmet" i källaren. Fria vikter, kroppsbyggare, ni vet hyr scenen ser ut. Där trivs jag bäst! Idag var det jag och tre farbröder, så jag hade ingen ångest över att jag körde bänkpress med stången.
Jobbade mycket på att bygga upp styrkan i vänster sida, arm och rygg. Är hemskt sned!
Fokuserade egentligen inte på någon speciell muskelgrupp, ville köra igenom hela kroppen och det gjorde jag bra. Bröst, axlar, rygg och rumpa/insida lår tog mest stryk ;)

Lunchade med Carina. Var in på hälsokostarn och hittade en bra deal på nytt protein då mitt gamla typ är slut och det är inte sortens protein jag vill ha. Det jag köpte nu är mer "behåll muskler när du går ner i vikt"-protein. Tyvärr är det jordgubbssmak. Usch. Jag ska inte säga att det är vedervärdigt, men näst intill.
Men det är det värt. För nu jävlar händer det grejer i Linas kropp.

Fitnessfighten 2012 är i full gång! Funderar på en powerwalk ikväll igen bara för att komma ut. Imorgon blir det löpning eller vila, kände av hälsenan på gymmet idag. Så jag ska se hur det känns om jag powerwalkar idag. Vill inte dra på mig någon skada nu när jag äntligen är på banan igen!!

Nu ska jag hämta Tommy från Band och sen blir det middag!

Love is only a feeling - The Darkness

Vilken dag. Tack Gud för att den är slut!

Har haft hand om Harry, 2 år, hela dagen. Han har varit sjuk och är inte i sin bästa form just nu. Det är mycket trugande och pockande. Vi var på "Clap and sing" som är en sånggrupp. Jag kunde så klart inte en enda sång och kände mig otroligt missanpassad.

Sen gick vi, genom regnet, till Mary's Tearoom och åt lunch med Andy. Efter det bar det av hemåt och Harry skulle sova middag. Jag var helt slut och än hade dagen knappt börjat.

Gick till skolan och hämtade Tommy. Sen började jag laga mat, Harry hade vaknat igen och jag hade fyra kids att se efter. Fokuserade på maten ett par minuter och Harry var plötsligt spårlöst försvunnen.

Var hittade jag honom? Jo, i Andy och Kerrys rum. Han hade smetat in händer och armar i ett centimetertjockt lager av antiseptisk kräm. Jag kände mig som Melker när Skrållan målat om i köket. Harry var inte nöjd över att jag torkade bort det.

Efter maten kände jag att det boktavligen osade skit. Bajsblöja. Och det var med besked. Jag har klarat mig nästan 140 dagar utan att byta en bajsblöja. Det fick jag äta upp idag - så att säga. Blöjan hade spruckit! Det var bajs överallt! I knävecken till och med! Och att byta blöja på ett barn som nästan är tre är inte att leka med. Speciellt inte när barnet i fråga inte vill få sin blöja bytt.

Bajslukten förföljde mig resten av kvällen.

50 minuters powerwalk fick jag in nu ikväll. 5,5 kilometer igen. Mest för att rensa huvudet efter dagen och få lite luft. Imorgon blir det gym för första gången sen förra söndagen. Det ska bli så otroligt skönt! Ni anar inte! Fast först ska jag ta Harry till dagis imorgonbitti. Hoppas det är en bra morgon.

Jag funderar på att börja sola solarium. (Vem är jag?!)

RESPECT - Aretha Franklin

Ni minns att jag i föregående inlägg sa att tanken på 5k kändes övermäktig? Innan idag har jag aldrig joggat längre än 1500 meter utan stopp eller gång. Någonsin. På 20 år. Försök förstå min seger.

För ikväll har jag joggat 5,5 kilometer utan paus. Kontinuerligt. 5,5 kilometer. 40 minuter.
Men helvete, det tog på krafterna. Första 2k låg jag på ganska exakt 7 min/km. Tyckte det kändes lagom. Efter 3k började det gå riktigt trögt. Men kroppen kändes ändå fortfarande bra. Resonerade mig fram till att det spelade ingen roll hur fort det gick så länge jag klarade 5k och bibehöll ett löpsteg hela tiden.
Vid 4k började det bli jobbigt. Var på 4,0 vid 35 min. Då kände jag att Huvva, detta går inte.
Men jag pustade vidare. Och det GICK! När jag kom in på våran gata ville jag gråta av lättnad och jag spurtade sista biten till vår uppfart där jag rasade ner i en hög på marken. Jag trodde jag skulle kräkas.
Gick på skakande ben in i mitt rum. 25 minuter fosterställning.

Detta är det jobbigaste jag gjort hittills. Är fortfar för utmattad för att ens vara riktigt nöjd. Men nöjd, det är jag.
Jag tror inte ni kan förstå hur stor denna seger är för mig. Ärkelatmasken.

GODNATT.

Tidigare inlägg