Killing in the name of - Rage against the machine.
Det har hänt något i mig på sistone. Inne i mitt huvud. Jag känner varje dag hur jag förändras mer och mer som person. Den Lina som ni känner och älskar håller på att göras om och bytas ut. Till det bättre - för min egen skull.
Jag har hittat något i mig som jag inte har haft förut.
En glöd, en gnista, rent av en ilska - lite jävlar anamma helt enkelt!
.
Jävlar anamma.
Det är något jag inte har haft förut. Inte i något avseende. Jag har aldrig haft speciellt mycket ryggrad - jag har alltid varit lite av en fegis som ger upp när det blir jobbigt. Men inte nu längre.
Jag har hittat en inre styrka som jag inte visste att jag besatt. Jag kan bara likna den vid jävlar anamma. För det är så jag känner. Nu jävlar! Nu är det slut på fjanteriet. No more.
“When you push someone too far, they will eventually push back and they push hard.”
Lite så känner jag inför livet just nu. Det är dags att trycka tillbaka! Det handlar inte bara om träningen och relationer utan om en syn på livet i helhet. Jag är så trött på att vara snäll och försynt. Jag är trött på att vara till lags och att göra saker för någon annans skull utan att ifrågasätta.
Jag vet att det är en av mina bästa kvaliteter. Att vara flexibel, spontan och finnas där för någon som behöver mig. Men det måste finnas en gräns.
Jag är inte ute efter att bli en hårdnackad bitch på något vis. Jag är bara trött på skådespelet och att inte våga ta för mig.
.
Jag gör härmed revolt. Det måste bli ändring nu och det är inte en dag för tidigt. Se upp livet - gör plats, för fan, för nu kommer jag. Och jag är fylld av jävlar anamma!
"Ingen minns en fegis."
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Karin Stenborg
Duktiga, kloka Lina. Du är en förebild, vet du det? Ska köra en jävlaranamma-vecka på prov och se hur det går! Och du, fan va starkt av dig att hålla igång med träningen!!! Fortsatt-styrke-kram!
