Scorponok - Theme from Transformers by Steve Jablonsky
Har en stark känsla av att jag imorgon kommer ångra dagens gympass. Ännu mer på torsdag antagligen. Benpass idag.. Satte ihop ett program igårkväll och jag insåg redan då att om det görs rätt kommer det ta ordentligt! Och det gjorde det. 390 repetitioner, 24 sets, 8 olika övningar. Alla med fokus på rumpa och ben.
Det tog mig 75 minuter att ta mig igenom hela programmet. Och då gjorde jag de flesta övningar helt utan vikter. Det var jobbigt!
Men man känner sig bra mäktig när man är klar!
.
Det är mycket som händer på träningsfronten just nu. Jag är så otroligt peppad och inspirerad! Jag har äntligen vågat sätta ett mål. Har inte vågat göra det innan. För har man ett mål så finns det en risk att misslyckas och det finns ingenting som jag är mer rädd för. Att misslyckas är att svika sig själv. Och att försöka innebär en risk för misslyckande. Därför är det säkrast att inte försöka alls.
Ungefär så har jag resonerat i hela mitt liv. Så har jag fungerat - fullständigt lamslagen av rädsla. Fram till nu.
Jag skrev häromdagen om att jag har hittat en inre styrka. Ett mod. Jag vågar numera ha mål, jag vågar drömma och jag vågar ställa krav!
.
Jag var ute och gick igår och funderade över framtiden. Och jag insåg att det finns så otroligt mycket jag vill göra! Som jag tidigare har ansett mig inte klara av pga bristande fysik. Tyngden låg på friluftsliv. Jag älskar att vara ute, speciellt i skogen! Det har jag alltid gjort. Klättra i träd, bestiga berg, vada genom bäckar - allt sånt. När gjorde jag frivilligt det sist?
Jag har begränsat mig själv till den grad att jag inte vågar gå ut i skogen längre. Det kan vara för jobbigt. Man måste ju lyfta på fötterna.
Igår när jag var ute och funderade kring detta fick jag ett sånt otroligt sug efter naturen att jag trodde jag skulle krevera. Att ge sig ut i skogen och kliva över stock och sten. Jag ville klättra uppför "berget" vid Molnbyggen tillsammans med Lollo. Det gjorde vi ett par gången när vi var yngre. Och jag kommer ihåg att det var skitjobbigt, för det är brant! Men det var ju så himla roligt!
Att njuta av fysiskt utmattning i frisk luft kan ju vara det härligaste som finns.
Det är lite utav mitt mål med det här projektet. Att kunna göra allt det där som jag sagt åt mig själv att jag inte klarar av. Springa hinderbanor. Klättra klättervägg. Stå på händer! (det har jag aldrig kunnat i hela mitt liv.) Att göra allt det där utan att misslyckas pga att jag inte är tillräckligt vältränad.
Så nu jävlar.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
