Jag saknar dig mindre och mindre - Melissa Horn.
Låten i dagens rubrik är min raka motsats idag! Jag saknar er mer och mer!
"De" säger att två månaderskrisen är den värsta när man är au pair/bor utomlands. Jag fick en rejäl smocka av den imorse. Det gick faktiskt så långt att jag låg med knäna uppdragna i sängen och tårarna bara rann. En fullkomlig känsla av hopplöshet och förtvivlan.
Jag var redo att packa mina väskor, ge upp och flytta hem till mamma. Jag såg bara de dåliga sakerna. Stressen och pressen över att alltid vara "på jobbet". Rädslan över att göra fel, inte räcka till. Språksvårigheterna. Och mest av allt; att detta inte är Sverige, min familj och mina vänner finns inte till hands. Jag har ingen jag kan krama om och känna mig helt trygg.
.
Men jag hade en nykter konversation med min käraste, älskade vän - min själsfrände. <3 Och hon sa helt rätt saker, fast på fel sätt. Eller helt fel saker fast på rätt sätt. Vet inte. Hur som helst så var det ett bra samtal och jag ryckte upp mig o åkte till gymmet.
Första gången någonsing förstod jag vad folk menar när de säger att det är skönt med löpning. Att lyssna på helt ett soundtack utan sång och stirra in i en vägg medan kroppen jobbar på gjorde att jag inte kunde tänka. Min hjärna blev helt blank. Precis vad jag behövde.
Men jag har en liten rädsla att jag gick ut för hårt igen. Mitt knä har känts okej i någon vecka och det verkar dumt att pusha det för hårt.
Nu är jag hemma igen. Har en stor hög med strykning som väntar på mig. Men har nästan tre timmar på mig. (jag skäms lite över att erkänna att jag önskar mig ett strykjärn i julklapp. Det är en ganska trevlig syssla faktiskt.)
.
Oroa er inte för mig där hemma. Hur hemskt det än känns att skriva det så finns det inget ni kan göra för att få mig att sakna er mindre. Ibland måste man försöka gilla läget och gå till gymmet istället.
Jag vet att när jag är otroligt känslostyrd och när det kniper så kan jag bli väldigt impulsiv. Jag kan inte gå utanför mig själv och titta på saker och ting objektivt när jag blir så här. Jag kan inte se de bra sakerna och väga dem mot de dåliga. Jag kan bara se: "Jag vill bort." (känner du igen dig pappa?) Jag kan inte tänka att "vad säger att det kommer vara bättre eller lättare någon annan stans?" Jag vill bara bort. I detta fall vill jag bara hem. Hem till Leksand. Hem till Skövde. Hem till Umeå till och med - även fast jag aldrig bott där.
Men nu efter att jag varit på gymmet och fått nykta till lite, så måste jag tänka på de sakerna jag skulle sakna med att flytta hem just nu. Carina, alla mysiga dagar på Costa, alla jobbiga pass på gymmet, att köra bil på fel sida, prata engelska, Jan and Rick, Murphy - och så klart familjen, de bra stunder vi haft tillsammans.
För om jag åker hem och inte kommer tillbaka så kommer livet gå vidare här ändå, utan mig. Jag kan inte spara detta till sen. Jag är här nu och detta händer nu. Det kommer aldrig hända igen.
Och jag vet inte om jag är beredd att låta livet här gå vidare utan mig. Inte riktigt än.
.
Skulle det bli så att jag vaknar varje morgon med ångest och spenderar hela dagarna med att längta hem; om jag blir konstant olycklig så kommer jag åka hem. Jag tänker inte gå under jorden i olycka bara för att bevisa för mig själv att jag kan klara det. Men vi är inte där än. Än är vi förhoppningsvis bara i två månaderskrisen. I mörkaste vintern.
Med vetskapen om att jag faktiskt åker hem om 9 dagar. Att Sverige finns inom räckhåll får mig nog att längta hem ännu mer. För när man inte har något att räkna ner till så känns det inte lika långt bort.
.
Saknar er iaf. Men snart kommer jag hem. (visserligen bara 14 dagar..) Jag kommer inte hinna spendera den tid jag vill med alla, men förhoppningsvis tillräckligt för att kunna känna att det ska bli roligt att åka tillbaka till UK igen. Risken finns ju att jag kommer längta hem ännu mer efter att ha varit hemma.
kram.
Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)
att kommentera mitt inlägg :)
Jenny
Jag kan nog säga att den nästan, även går att applicera på att sluta röka, om man kortar av den till två-tre veckor.
