Nu ska jag vara modig och slänga ut semi-nakna bilder på mig själv och sen låtsas som att jag inte vet vad ni syftar på när ni skäller på mig.

Tänkte visa varför jag hänger så mycket på gymmet.

Jo, så här ligger det till va.

.

I mitten av december så hade jag gymmat i ca en månad och tyckte att det hade blivit skillnad på kroppen. Kände mig - om vi ska tala klarspråk - inte lika fet längre. Bestämde mig för att ta två bilder och se om det syntes några resultat.

Det tyckte jag det gjorde. Jag var riktigt stolt över mig själv. Visst fanns där lite extra vadering, men det var långt ifrån det värsta jag sett på min kropp.

Så här såg det ut:

.

.

Jag hade midja i alla fall.

Jag tänkte att "Jamen detta ser ju rätt bra ut faktiskt!" Jag resonerade mig fram till att det skulle nog inte bli så mycket bättre än så där. Och det kändes ok. Träningen skulle fortsättas för att "hålla formen" medan jag mös med cinnamon lattes på Costa och lasagne på The White Hart.

Och jag hade upptäckt att jag inte bara blev piggare och gladare av gymmandet; jag tyckte det var roligt! Alltså, "detta är något jag vill göra på fritiden"-roligt. Ingen ångest, ingen press.

.

Jag har låtit bli att sätta upp konkreta mål. Det verkar dumt.

Kroppen känns bra, motivationen att hålla i träningen känns bra, det är fortfarande roligt att komma till gymmet. Det är helt kravlöst helt enkelt.

.

Har kört ganska mycket konditionsträning fram till förra veckan. Mycket pga att det är förhållandevis simpelt. Styrketräning är svårare - man kan göra så mycket fel!

Men för cirka en vecka sen bestämde jag mig för att ta tag i styrketräningen och låta benen vila lite. Så jag läste på, surfade runt bland magasin, infomercials och bloggar. Jag hittade en hel del bra grejer och har nu börjat lägga upp ett träningsschema! Det känns superseriöst för någon som tränar kravlöst utan mål. Men åter igen, det är roligt!

.

Idag var det dags att ta två nya bilder. Försökte få till samma pose, samma kläder och samma kassa belysning. Någorlunda framgångsrikt.

Det såg ut så här:

.

.

Jag tror att ni ser skillnaden lika väl som jag. Det är ganska precis två månader mellan bilderna, inklusive jul. Och ingen egentlig förändring av kosten. Detta är ett resultat av rolig, kravlös vardagsträning. Har inte heller gått ner i vikt.

.

Så tanken slog mig.

Om jag kan få ett sånt här resultat av 8 veckors halvseriöst gymmande.. hur skulle det då kunna te sig om jag gjorde en helomvändning i kosten och la upp träningen på ett 110% seriöst sätt?

Spontant så känner jag ju att det inte skulle gå att genomföra. Jag menar. Jag kan ju inte bli smal och vältränad. Jag är ju den där kraftiga, långa tjejen som ger "grov benstomme" ett ansikte i ordboken.

Varför ens försöka? Det kommer ju bara gå åt helvete, precis som förut. Och jag kommer ju aldrig orka hålla i det. Det är väl bättre att fortsätta så här? Detta går ju bra och är trevligt och mysigt. Varför ändra på ett vinnande koncept?

.

Ja. Det är ju ett fullt giltigt argument.

Men en annan del av mig känner; Varför inte försöka igen?

Vad är det jag är rädd för? Är jag så bekväm den rollen jag tagit på mig och blivit tilldelad av min sociala miljö?

Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra än. Vi får se helt enkelt.

.

.

I övrigt så åkr jag till Frankrike imorgon eller på lördag. Det kan bli så att vi åker redan imorgon pga vädret. Jag har inte packat. Jag vill inte åka. Jag vill inte bryta mina rutiner. Jag vill inte åka skidor. Jag vill inte flyga. Jag vill inte träffa en massa folk som jag inte kan prata med på ett avslappnat vis.

Jag vill gymma. Jag vill räkna matte. Jag vill fika med tyskorna.

Jag vill inte åka till Frankrike.

.

Som ni hör är förväntningarna höga.

Förhoppningsvis finns det wifi någonstans så jag iaf kan låta er veta att jag lever.

.

På återseende.

Lina